*
Svenska dagen till ära tänkte jag låta er läsa översättningen jag nyss gjorde av en artikel i Kaleva -tidningen 2.11.2007 (Sundqvist: Ravitsemussuosituksia pitää päivittää).
Kommentarer på svenska välkomnas!
De nationella näringsrekommendationerna bör ses över
Vi har i det finska diskussionsforumet ”Hiilaritietoiset” (Kolhydratmedvetna) fört en diskussion över de nationella näringsrekommendationerna (NNR). Vi önskar se revideringar av rekommendationerna och även inverka på tidsandan.
Nuförtiden är tidsandan sådan, att man i de officiella kostrekommendationerna i alltför hög grad lägger tonvikt på utnyttjandet av sädesprodukter och nedskärning av feta produkter. Det här leder till det att de viktiga grönsakerna blir undangömda i någon vrå.
Den största olägenheten med vår mat är inte det att maten är för fet, utan att den innehåller för mycket kolhydrater. Det har visat sig att råden att äta läckert söta produkter med måtta, klingar för döva öron.
Det kommer att ta lång tid innan kostråden ändras. Följande milstolpe är de nya Nordiska näringsrekommendationer (år 2008) och därpå följande nationella rekommendationer (2009).
Enligt vår mening är det svårt att komma till förnuftet så länge som den rådande livsmedelspolitiken utövas. Det moderna samhället tycks helt vara beroende av brödsäd. Hela jordbrukspolitiken är i huvudsak inriktad på att producera åt ”mellanhänder och förädlare förträffliga och lukrativa handelsprodukter”, dvs. billig stärkelse, förmånligt sojamjöl och facila växtoljor. Något som får den lokala bonden att i lust och möda ta suspekta risker. I värsta fall nedklassas bonden till en ringaktad utnyttjare av alla typer av understöd och en producent av de ”farliga” djurfetterna.
Man får inte glömma den nationalekonomiska aspekten: stärkelse är billig mat. Om vi önskar ändra underlaget för vår kost, bör de lägsta pensionerna rejält höjas och det finns risk för att maten på anstalterna blir för dyr att framställa.
Särskilt här i Finland (och enligt vår uppskattning även i Sverige) lider hela debatten kring livsmedelspolitiken av en rädsla hos myndigheterna att tappa sin ställning som absoluta auktoriteter. Trovärdigheten för den ovanifrån styrda näringsupplysningen försvagas betydligt om man förlorar sin auktoritet. Det är omöjligt att genomföra några reformer så länge det inte bereds en hedersam möjlighet för etablissemanget att bibehålla sin värdighet.
Ett sätt att låta myndigheterna vidmakthålla sin värdighet vore att utarbeta olika typer av tallriksmodeller, med vars hjälp människorna kunde fylla sitt dagliga energibehov. Härvid skulle det vara möjligt att bibehålla den gamla tallriksmodellen, men även erbjuda tallrikar med mindre andel kolhydrater. Våra individuella behov skulle på så sätt bättre gynnas. Näringsrekommendationerna har utarbetats med tanke på friska, vuxna människor och med tanke på matförsörjningen i anstalter. Till exempel på ålderdomshem lever man till punkt och pricka enligt rekommendationerna. Detta har lett till undernärda åldringar och sjuka när maten är så energifattig och det råder brist på proteiner.
Ett mera försonligt sätt att angripa problematiken kring kostrekommendationerna vore att finjustera råden med tanke på andelen transfetter och kolhydrater. Det borde vara möjligt att plocka fram tallriksmodeller för befolkningsgrupper med särskilda behov eller åt intresserade skapa alternativa näringsmodeller. Tallriksmodellen skulle då styras av den individuella ämnesomsättningen, hungerkänslan och hälsotillståndet.
Nya rön inom näringsvetenskaperna har banat väg för dessa tankegångar och denna kunskap besitter NNR redan i skrivande stund! Det är bara att ta fram korten ur bakfickan.
Vi saknar all den uppmuntran som näringsrekommendationerna i bästa fall kan ge upphov till. Nu slösar man energi på utpekandet av felaktigheter. Den kolhydratmedvetna näringsmodellen vill inspirera oss att göra klokare val vid tallriken.
Kanske man borde använda mera morot än fettdrypande pisksnärtar i debatten om vår mat?
Christer Sundqvist (filosofie doktor i biologi) och gruppen Hiilaritietoiset.net
